den helg har varit bland dom lägsta helgerna i USA. Kan det bero på att tankar och känslorna går på högvarv?
nu är jag skriver detta har helt plötsligt ett år blivit till en dag.. jag klara det! är så stolt över mig själv, men det gör så himla ont att säga hej då, till en familj som man har bott hos i ett år.
jag har som vanligt inte varit så mkt hemma under helgen, kanske skulle jag ha varit hemma? men som sagt mina känslor och tankar har gått på högvarv.
Ikväll när jag kom hem så hörde jag från Isabels rum hur hon låg och grät, julia kom ut ur sitt rum och jag frågade vad som har hänt.
"Isabel is going to camp in the morning and thinks she is going to miss to say good bye.."
Nu får ni inte tro att jag har helt dissa min älskade zizi, jag har planerat att gå upp tidigt på morgonen och säga hej då.
Så jag la mig ner bredvid henne och låg och pratade säkert i en timme. Frågade henne om hon trodde jag skulle vara så dum och inte säga hej då till henne? Efter att ha pratat om hur hon ska komma till mig om 10 år och vara min au pair så lugnade hon ner sig, och vi sa god natt.
Sen när jag går in i mitt rum har hon lämnat ett brev till mig.. då brast mitt hjärta.
ska väl sova en stund innan isabel väcker mig, idag blir det. Och ett sista hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar